När man trodde att sina problem var över
Här kommer ett blogginlägg från mig.
Nu för tiden så mår jag inte så bra psykiskt. Jag har börjat få mer panik och ångest. Får även minnesluckor och det är inte något som händer så ofta. Känner mig också en aning deppig. Känslorna svänger väldigt mycket - Typ som arg, ledsen osv. Det gör inte saken bättre att jag går och spänner mig. Det hjälper inte när jag har min fibro.
Jag är besviken på min kontaktperson från psyk. Träffade henne i måndags, då jag skulle ha min Trilafon injektion och jag berättade att jag inte mår bra. Berättade även att Lergigan inte hade den bästa effekt på mig mer och frågade hur mycket jag fick ta. Hon skulle prata med min psykläkare och sen höra av sig tisdag (Igår), men hon har inte ringt. Jag får inte tag på henne. Det gör mig stressad och mår psykiskt dåligt när folk inte håller det dom lovar. Speciellt när personal som ska egentligen hjälpa. Så känner mig besviken och utelämnad. Som om ingen vill ha med mig att göra. Så får väl ringa mottagningen imorgon, om hon inte ringer eller om jag inte fått tag på henne.
Vet inte vad jag mer ska skriva.